En dag, idag.

Imorgon är det första advent, då går vi in i väntans tider. Vi väntar på Jesus som snart ska födas, igen.

Idag är det nyårsafton. Det blir till att vänta in det nya kyrkoåret. Eller?

Dagen Idag har inte ägnats åt någonting. En ledig dag har det varit. Fastnade framför tv:n. såg ett program om en person som vägde 465 kilo och inte hade tvättat sig på 4 år. jag mådde illa. Vad är det vi gör med oss själva här i den rika delen av världen medan folk svälter?  Efter det kom ett program om städning. också då mådde jag illa. jag fick ett städryck som pågick i säkert en hel halvtimma. Sen satte jag mig och limmade ihop glasbitar. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem dock. De är så sköra.

Nu är det snart jul. Nu börjar köpstressen till Jesu ära.

Tills vi hörs igen…

Herrens frid till er alla.

Novembernatt.

Det snöade förut. Små fina snöflingor som fastnade i pälsen på min mössa och glittrade ikapp med mina fina röda skor. Mina Dorothy skor.

Imorse när jag skulle cykla till bussen var det frost på min sadel. det var så fint och jag ville nästan inte förstöra den vackra bilden. Men jag var tvungen. Allt är förgängligt.

 

Jag har haft en sång på hjärnan hela dagen. Kan inte hela, bara några rader. 

du måste finnas du måste jag lever mitt liv genom dig …

om du inte fanns till…

jag vore ingenting om du inte fanns… 

 

 

Jag letade upp texten. Den är väldigt passande just nu.

Du fördrev mig Gud.
Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling, och det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, och du tar mej från min man,
jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill? vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då? 

Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns. 

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?
Om du inte finns till vad ska jag göra då? 

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?  

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns

Du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.
Om du inte fanns.

ur: Kristina från Duvemåla.