jag Hatar känslan av att allt jag gör är meningslöst. att det inte finns någon som helst mening med något jag gör, förutom ett visst hopp att det ska ta slut och ett annat liv ska börja en dag. ett liv jag vill leva. Ett där jag gör som jag vill och har mina regler at följa, där jag kan vara fri. där det inte finns någon som binder mig till en viss plats vid en viss tidpunkt.
jag funderade tidigare idag på vad jag skulle svara om någon frågade mig vilken dag jag tyckte minst om. jag kunde inte komma på en dag jag tyckte om. jag kom på att jag nog tycker att tisdagar och torsdagar var lite värre än de andra dagarna, men att det numera inte finns någon dag som jag längtar till. förutom studenten då. men den ligger över ett år framåt i tiden…
